Olika kulturer har olika inställningar till olika saker. Det är en fascinerande och uppfriskande, och faktiskt väldigt utvecklande när man inser det.
I Sverige har vi en alkoholromantik. En redig karl ska kunna supa som satan, och en del av den kvinnliga frigörelsen innebar att kvinnor började röka och supa som satan de med.
För dryga hundra år sedan var det vanligt att man fick en del av lönen i sprit. I många fall var det till och med ett krav. Kan du tänka dig en chef idag som ger ut en bonus på ett nätkasino som en del av lönen? Eller anställda som kräver 200 free spins som en del av utbetalningen?
Det är inte bara okej att supa sig totalt redlös i Sverige, det man gör på fyllan räknas inte riktigt. Att kladda på någons bröst eller slå någon på käften på fyllan är socialt snabbt förlåtet. Men om det görs i nyktert tillstånd så skulle det aldrig accepteras, med rätta kanske jag ska tillägga.
När jag var utbytesstudent i Mississippi så tyckte alla att jag var totalt loco som drack ren vodka. Själva rökte de gräs för att droga sig. I Sverige drack alla vodka men den som rökte gräs blev direkt utdömd som totalt loco, och knarkare.
Utan tvekan är det samhällets normer och värderingar som styr, utan att samhällets myror förstår det.
I Missisippi visste alla att gud fanns. "Tror du på gud?" var en fråga som inte ens gick att förstå. I Sverige ser folk ned på religiösa människor i vissa läger.
Att det kan vara så olika?
Jag är en spelare. Jag har alltid gillat att spela. Ända sedan pappa tog fram en kortlek vid fem års ålder. Jag har spelat alla kortspel som finns från Gin Rummy till Finns i Sjön, och alla andra spel du kan tänka dig från schack till Fia med Knuff. Jag har till och med ett SM-silver i Monopol.
Sommarminnen för mig är regnet som smattrar på rutorna och en kortlek så sönderspelad att den inte längre gick att blanda för alla trötta hundöron på kortens kanter.
Jag spelade på Stryktipset för ingen talade om för mig att det fanns en åldersgräns. Jag spelade på Oddset när det lanserades. Och jag åkte ut till Valla och spelade på havremopparna.
Jag har alltid spelat. På allt. Av en enkel anledning. Jag tycker att det är kul.
Spel är en form av underhållning. Men i Sverige vill staten att du ska skämmas för att du spelar.
Vet du vad? Jag skäms inte
För de flesta kostar spel pengar. Insatsen ger en extra krydda som skapar mer spänning. Det är inget fel med det. Nästan all underhållning kostar pengar.
Att gå på restaurang, att gå på bio, att gå på museum. Allt kostar pengar. Varför skulle det vara fel att lägga pengar på spel istället?
Det är det naturligtvis inte. Låt ingen annan tala om för dig hur du ska leva ditt liv.
Vi är väldigt många som gillar att ta oss ett lir, som avkoppling, som underhållning, och i många fall för att det är socialt.
Kliv ut ur garderoben och säg som det är. Du har ingenting att skämmas för.
Säg:
Jag är en spelare.
